Stora folianter

Det har varit en ansträngande vecka, med hög sjukfrånvaro och annan ledighet. Influensan hade slagit ut många i flyttfirmans personal, så det var en del nytt folk i tjänst. Depå1 mf gick snabbt att flytta, det var bara cirka 30 meter. Depå1 f var besvärligare. Det är en lång svit folianter och några av dem var så stora att de inte gick in i hyllorna. De placerades istället på storfolshyllorna (inte ens de var tillräckligt stora för vissa av volymerna). Vi får signera om dem vid ett senare tillfälle. DepåS f var också stora folianter, men det gick att pressa in dem med lite kreativ planering. Ibland är det bättre att lägga volymerna ner på hyllan.

Eftersom det var dags för en ny svit, så var jag ute på Gastelyckan och hjälpte till lite idag. Tyvärr lyckades jag i den processen välta en vagn och fick då två hyllmeter folianter på fötterna och dessutom bröt jag tumnageln. Det är ett farligt jobb, det här... De började alltså nu på psf, som är extra stora tidskrifter. En del av hyllorna (cirka 2000 hyllmeter) på Gastelyckan är extra djupa, just för att vi ska kunna placera in dessa. psf står för periodika storfoliant. Det är oftast tidskrifter tryckta på tidningspapper och allmänt jobbiga att hantera, både för storleken och för att häftena ramlar ut ur kapslarna om man inte håller ordentligt undertill. Vi skrapade ihop lite bredare vagnar till att flytta psf, men jag vet inte om det blev så bra, för de vagnarna blockerar ganska mycket av gången vid uppsättning.

Lastbilen gick slutligen sönder så pass mycket att den inte längre gick att använda. I tisdags byttes den ut mot en nyare modell som fungerar avsevärt bättre. Det första jag märkte var att liften arbetade snabbt och i tysthet. Det var stor skillnad mot den gamla bilen, liften på den var riktigt dålig och det hördes lång väg. 

Det dagliga arbetet

Jag tänkte jag skulle försöka beskriva lite mer vad jag egentligen gör om dagarna. Utöver flyttprojektet har jag en del av mitt ordinarie arbete att göra också. Dvs framplock, uppsättning och rutinansvar för magasinets verksamhet. Min arbetstid är och måste vara flexibel. Det är oundvikligt att jag är på jobbet för många timmar. Det var ett bra tag sedan jag slutade titta på flexsaldot.

Ute på de gamla depåerna är det mycket att göra. Vi ska ju lämna lokalerna, så jag städar en hel del. Jag flyttar om samlingar, rättar till misstag i uppställningen, ordnar böckerna så att flyttarna ska fatta systemet, sätter upp hänvisningsskyltar, samlar in bokstöd, mäter antalet kvarvarande hyllor med böcker, packar lådor med saker som ska till Helgonabacken, rensar skrivborden, hämtar in möbler, kastar skräp och rengör toaletten.

På den nya depån behöver jag lyckligtvis inte städa, för det gör flyttfirmans personal. Men jag rättar till misstag i uppställningen även här, fixar med compact-anläggningen, felanmäler en massa saker som går sönder, mäter antalet kvarvarande hyllor utan böcker och skyltar upp så man kan hitta böckerna i de olika sektionerna.

Oavsett var flyttkillarna är någonstans för tillfället, så försöker jag svänga förbi och kolla läget några gånger i veckan. Särskilt vid byte av depå eller om de ska börja på en ny svit. Då kan det bli mycket pekande, visande och förklarande. Det var betydligt mer arbete med detta i början, nu klarar de sig ofta själva långa perioder. De mest komplicerade sviterna är redan flyttade.

Annars sitter jag mycket framför datorn och tänker. På vilken svit som ska flyttas härnäst, på allt som kan gå fel, på om antalet hyllor verkligen kommer att räcka och på vart jag ska åka på semester när denna galenskap är över. Jag har alltid kalkylatorn uppe på skärmen. Det är ett evigt räknande av hyllmeter. Jag går igenom arbetsbeskrivningarna och uppdaterar dem efterhand (ändrar alla depåernas namn till Gastelyckan bland annat), jag ändrar även i listorna vi har i magasinet över beståndets placering. Det är en större utmaning nu att få alla återlämnade böcker till rätt ställe än någonsin tidigare. Jag började en helt ny lista över samlingarna för några veckor sedan. Vi har sammanfört splittrade samlingar, så de tidigare beteckningarna gäller inte längre. Jag försöker planera för framtiden, samtidigt som jag vet att oväntade saker alltid händer. Det här är ett utmanande projekt som har satt min organisationsförmåga på hårda prov.

30 000 hyllmeter flyttade

Det har varit en varierad vecka hittills. Glädjeämnen har blandats med riktiga bottennapp. Lastarna blev klara med pfB-pfZ ganska snabbt och i måndags började de lasta utländska monografi-folianter i bombvalvet. Böckerna står i en eldriven compact-anläggning i metall som är från 1955. Det är säkert en av de äldsta anläggningarna som fortfarande är i bruk. Det finns inget klämskydd på den, så av säkerhetsskäl fick de inte hantera nyckeln själva. Motorn är mycket kraftig och stoppar inte för något. Jag berättade om de saker vi lyckats förstöra genom att glömma dem i gången, en pall och en kik-step, exempelvis. De var helt fascinerade av detta, och tyckte det var roligt att se på när jag stängde och öppnade gångarna. Det ljuder en summersignal när man stänger och det slamrar en del. Själva rummet är också speciellt, det är så långt ner i huset man kan komma och väggarna är mer än två meter tjocka.

Tisdagen var en riktigt dålig dag. Hela dagen ägnades åt att försöka få igång flyttkillarnas lastbil. Den startade inte när de skulle köra första lasten till Gastelyckan på morgonen. Vi försökte hjälpa till med startkablar, men de var funktionsodugliga (de brann upp!). Efter mycket besvär för alla inblandade beställdes ett nytt batteri, som en firma kom med och installerade. Då var klockan 14.30. Det blev inte mycket gjort av det ordinarie flyttarbetet. Jag fick höra sedan att uppsättarna hade städat och dammsugit hela dagen, så några hade hittat andra arbetsuppgifter. Vi ger här en stor eloge till Kent, som tar mer ansvar än vi någonsin begärt för att hålla våra böcker och vårt magasin rena.

Det enda positiva med tisdagen var den goda fastlagsbullen.

Idag var det dags för en återkommande begivenhet - lunch för att fira ytterligare 10 000 flyttade hyllmeter. Det var egentligen mer än dags, för de passerade det antalet i januari. De har flyttat lite mer än 75%. Det är ganska tomt på Sparta nu, det kan gå flera dagar utan att vi behöver köra dit och hämta beställda böcker. Vi är inte särskilt ofta på UB Norr heller, det är bara en forskare som envisas med att beställa svenska teknologi-böcker.

De 380 meterna böcker i bombvalvet blev också snabbt lastade, trots att killarna fick leta upp mig varje gång de behövde komma åt nästa sektion. I eftermiddags blev de klara och körde ut alla vagnarna till Sparta igen. De började på en foliantsvit där som kallas Depå1 mf.         

Renhållning

Riksdagstrycket gick också fort att lasta. I måndags förmiddag kom lastarna hit till Helgonabacken, där de började på en periodika-svit i foliantformat. Det är utländska böcker (serien pfB-pfZ) som ska flyttas ut från 2:a våningen för att göra plats för de nya sviterna. Det var länge sedan killarna var här nu, så jag gick en introduktionsrunda med dem och visade var allt finns. Idag var vi också på besök uppe på 5:e våningen, där vardagstrycket finns. Det är samma flyttkillar som senare ska flytta även hela den avdelningen, så jag tänkte det vore bra om de sett hur det ser ut där. Vi fick en visning av lite roligt material av Ulf. Bland annat reklamtryck, barnböcker, almanackor, affischer och kataloger. Det är en fascinerande samling, utan tvekan.

Bokstöden har tagit slut igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Men vi har beställt nya. Jag hoppas 1800 st räcker ett tag.

Igår fick vi en, milt uttryckt, kraftig tillsägelse av fastighetsägaren att containern på Sparta måste bort. Tydligen har de nu kommit på (efter att det stått en på samma plats i över ett år) att den utgör en brandfara. Det går alltså inte att flytta den upp till markplan (som vi blev anvisade), för det finns inget sätt att ta sig dit med vagnar. Vi hade precis fått en ny container, så större delen av dagen har ägnats åt att kasta överexemplar av dissar på Sparta. Vi måste fylla containern snabbt och sedan begära hämtning. Det här var ju inte alls vad jag planerade, men det är inget att göra åt. Jag fick hjälp av en flyttkille, och det är jag tacksam för, för det är ett tungt jobb. Otroligt smutsigt också. Jag passade på och städade och kastade allt skräp jag hittade. Det är inte lite saker killarna som lastar böcker lämnar efter sig. Juicepaket, mjölkpaket, flaskor, godispapper och matrester exempelvis. De kommer aldrig att få något pris i kategorin renhållning/städning, det är helt säkert. Det är annorlunda med uppsättarna, de städar frenetiskt varje dag.

Kablar och pilar

Vi har märkt att klimatet i vårt nya magasin på Gastelyckan varierar. Förra veckan var där varmt (säkert 22 grader) och klistrigt, denna veckan är där svalt (max 16 grader) och skönt. Jag undrar lite över detta fenomen, men har inte orkat ta reda på orsaken. Häromdagen hade en kabel-arm som förbinder vagnarna på 2:a våningen lossnat från fästena. Eftersom mitt tekniska kunnande inskränker sig till montering av en mindre Ikea-möbel, så bad jag Björn titta på det. Hans utvärdering: Smäck! Och det har han rätt i. Jag har märkt skillnad i både kvalitet och stabilitet jämfört med vår gamla anläggning. Vi har aldrig haft så många olika problem med den, det var bara ojämnheter i golvet och klämskyddet som orsakade trassel där. Den mest påtagliga försämringen rör nog panelerna, där man ska trycka på en pil för att vagnen ska flytta sig. Pilen är mycket liten och syns dåligt. Menyn har små knappar och vi är alla ganska frustrerade över att man måste trycka så många gånger innan vagnen rör sig. Rent materiellt är panelen också dålig, ytskiktet går lätt sönder.

Vi har haft ytterligare en hyresgäst i vårt magasin som jag nog inte har nämnt tidigare. Det var universitetsarkivet som hade åtta stora pallar med hyllplan uppställda hos oss. Det började bli lite väl trångt, så vi bad dem hämta dem. Det var så svårt att få ut det (två trösklar och smala dörröppningar), så en flyttfirma fick anlitas.

Det går snabbt att flytta samlingarna från Sparta. Killarna har lastat färdigt Vitterhet och Ö (som är gammalt AV-material av typen diabilder och ljudband). De håller nu på med Riksdagstrycket.

Allteftersom samlingarna flyttas, så ändrar Björn i vårt elektroniska sorteringssystem. Vi har en intern hemsida där alla Lovisa-beställningar kommer in och skickas till rätt våningsmapp automatiskt. Det mesta går att kategorisera så att beställningen hamnar i rätt mapp. Resten fixar vi manuellt. Beställningarna skrivs sedan ut i lokationsordning (även i plockordning). Nya Gastelyckan blir en så stor depå att vi delat in den i fyra mappar; Hus 1 & 2, vardera med våning Undre och Övre.

Tuff vecka

Veckan som gick var ansträngande på alla möjliga sätt. Terminsstarten överraskade oss väl inte direkt, men det har varit ett enormt inflöde av beställningar samtidigt som vi har eftersläpning av uppsättning. Det har varit möten och utbildningar som tagit tid också. I måndags var där två grupper med besökare ute på Gastelyckan. Den ena var representanter för Constructor plus två tekniker. Anna-Karin pekade ut var anläggningen kärvar och vi fick veta att de ska byta ut ett chip i den delen. Det skulle egentligen redan varit gjort, och återigen fick vi höra en massa ursäkter. Annars var det mest småsaker. Den andra gruppen kom från LU Byggnad, de ville se vårt magasin med böcker i. De hade sett det innan vi började flytta in och var nyfikna på hur det såg ut nu.

Flyttkillarna blev klara med PTUV-periodikan i måndags. Nästa svit kallas Diss1 och det är också flyttat nu, liksom Diss2. De stod inte bredvid varandra på Sparta, men nu gör de det på Gastelyckan. De har också lastat Befordringsmål (det var bara 25 meter) och har börjat på en samling av skönlitteratur som hör till katalog -57. Det är 2:a (och senare) upplagor av svensk skönlitteratur som vi inte har i vanliga samlingen på Helgonabacken.

Stackars Leo

Veckan som gick ägnades åt resten av PTUV-periodikan på Sparta. Jag tror de blir helt klara med den sviten på måndag. Jag har ett preliminärt schema över vilka samlingar som ska flyttas i vilken ordning, men jag har nästan aldrig kunnat följa det. Det händer alltid en massa saker som ställer till det. Nu, helst så fort som det bara är möjligt, så måste vi tömma alla compactanläggningar på Sparta, för att de ska monteras ner och återanvändas på Depå Traktorvägen. Det är handdrivna anläggningar i trä som bara är femton år gamla, så de är fullt användbara. Bara för detta, så måste vi få bort en del småsamlingar som jag egentligen hade tänkt vänta med. Vi kommer att tvingas ta till exempel sista halvan av en samling och sätta på en plats där inte första halvan kommer att kunna sättas före. Det är lite svårt att förklara, men det betyder i alla fall att den logiska följden kommer att brytas. Ytterligare en sak att berätta för framtidens magasinsarbetare.

I onsdags hade jag ett sådant där förfärligt telefonsamtal med Anna-Karin igen. Hon var ute på Sparta och hade just fått veta att toalettdörren där hade gått i baklås. En av flyttkillarna hade (när han väl kom ut därifrån) suttit inlåst i över 40 minuter. Leo verkar lyckligtvis inte ha klaustrofobi, för han tog det med fattning. Vi ringde till Spartas vaktmästare, och när han kom dit så hade en annan flyttkille precis lyckats bryta upp dörren utifrån. Jag undrar hur lång tid det hade tagit innan någon saknat mig om jag hade kört depårundan och blivit inlåst där - vi kör ju rundan ensamma..... Leos kollegor fattade vad som hänt ganska snabbt, men jag hade nog fått sitta där ett tag (där är ingen mobiltäckning och inga fönster)..... Det är tur att vi ska lämna den depån snart.