Hur mycket man än planerar och förbereder, så är det alltid något som går fel. Tydligen hade jag missförstått vilka bokhyllor som skulle sparas och vilka som skulle kastas. Utöver den nya compact-anläggningen, så behövs det fristående bokhyllor till vardagstryckets depå på Traktorvägen. De skulle tas från just de anläggningar jag sade skulle kastas på Sparta. Killarna hann kasta flera tusen meter innan det stoppades. Det är beklagligt, men kommunikationsproblem är en ofrånkomlig del av ett så här stort projekt. Nu behöver vi nog inte köpa särskilt många nya hyllor (om ens några), för det visade sig att byggfirman lagt in för många hyllor på ritningen över Depå Traktorvägen...
Min semester var inte särskilt avkopplande, så jag återgick till arbetet efter ett par veckor. Det låg fler högar med ärenden på mitt skrivbord än det brukar göra. Jag har ägnat mycket av tiden till att hinna ifatt med mitt ordinarie jobb. Dessutom så fick vi möjlighet att ta in flyttkillarna till Helgonabacken igen, för att fortsätta att flytta om kat -57 på 2:a våningen. De har nu kommit till avdelningen Teologi, som är mycket omfattande. De fortsätter flytten under Anna-Karins ledning, då jag åter ska ha semester.
Så här efteråt, så kan man fundera på insatsen som gjorts de senaste 16-18 månaderna. Ett projekt av denna omfattning kräver mycket planering, men det går bara att göra det till en viss gräns. Det händer alltid saker som gör att man måste ändra lastningen eller uppsättningen eller båda. Flexibilitet är en nödvändighet. För min del, så har mobiltelefonen styrt mycket av mitt liv. Det har varit dagar då jag gått omkring med mobilen i handen, för det har inte varit lönt att stoppa ner den i fickan. Det där sammanträdet jag var tvungen att lämna tre gånger för att hjälpa flyttkillarna visar lite vad det handlat om. Mina arbetsdagar har varit intensiva. Jag har förbrukat fyra skrivblock och författat ett oräkneligt antal word-dokument, mejl och andra meddelanden. Jag har spenderat väldigt mycket tid på de gamla depåerna för att handleda killarna och städa, bland annat.
Det har gått åt enorma mängder tejp och plast i verksamheten. Jag visste inte man kunde använda tejp till så mycket. Killarna har varit uppfinningsrika när saker gått sönder eller det har uppstått trassel med böckerna eller transporterna. Det har även gått åt en stor mängd choklad och saltlakrits. Inte bara till mig. Flyttkillar blir särskilt glada om man uppmuntrar dem med kakor och godis lite då och då.
Vi fick bara en chans att ställa allt i rätt ordning, så det fick inte bli fel. Mindre missar och förväxlade vagnar har det varit, men bara det finns plats för böckerna så kan vi rätta till det senare. Efterarbetet kommer att pågå länge. Vinsterna med bokflytten har vi redan märkt. Bara att slippa köra till fyra eller fem olika adresser per dag gör mycket. Alla ämnen som var utbrutna står på sina platser igen, så de långa listorna med undantag finns inte mer. Allt FN-tryck och alla skolböcker står nu i samma hus, så man behöver inte tänka på tryckår eller om det är periodika eller inte. Om jag ska vara lite negativ, så är depårundan fortfarande fysiskt mycket krävande. Eftersom vi flyttat ut böckerna på en hel våning från Helgonabacken, så är arbetsinsatsen större nu för att transportera de beställda böckerna till användaren. Sedan är vi inte nöjda med compact-anläggningen i det nya magasinet. Den krånglar fortfarande för mycket.
En bokflytt gör man inte ensam, och vi har varit ganska många inblandade från UB. Peter och jag har varit huvudansvariga, men vi har fått assistans från andra också. Våra närmaste kollegor har hjälpt oss mycket, bara genom att påtala problem med nya anläggningen och misstag i uppsättningen. Vaktmästare, städpersonal och administratörer har också varit delaktiga. Vi tackar härmed för allas insatser. Extra särskilt tackar vi flyttkillarna och -tjejerna, som nog inte heller visste vad de gav sig in på...
Till sist ett citat av Sara, som arbetade med att sätta upp böcker på Gastelyckan varje arbetsdag i nästan ett helt år: "Jag kommer aldrig att gå till biblioteket mer, jag vill inte se fler böcker!"
